En autoklav är en typ av tryckkokare som används för sterilisering av olika föremål. Det är inte ett verktyg som brukar användas av privatpersoner, utan snarare vid laboratorium och sjukhus. Detta både eftersom autoklaver är ganska dyra, och eftersom privatpersoner oftast inte har ett behov av sådan noggrann sterilisering.
Var används autoklaver?
Autoklaver finns framförallt vid biologiska forskningsinstitutioner, sjukhus och tandvårdsmottagningar. De används för att sterilisera verktyg och annat som måste vara fritt från bakterier och virus. Inom vården är detta viktigt för att förhindra smittspridning, och inom biologin är detta viktigt framför allt för att man inte vill ha mikroorganismer utifrån som påverkar resultaten av experiment. De kan även användas för sterilisering av livsmedel.
Hur fungerar en autoklav?
Det finns många olika typer av autoklaver som fungerar på olika sätt och används för olika ändamål. Gemensamt för dem är dock att de använder hög temperatur, och oftast även högt tryck, för att sterilisera. Vid dessa temperatur dör nämligen de flesta mikroorganismerna, både patogena (sjukdomsinducerande) och icke patogena.
Olika typer av autoklaver
Autoklaver kan hantera de flesta typer av material, exempelvis glas, metall och textilier. Beroende på vilket material det som ska steriliseras består av används olika typer av autoklaver:
- Solida material – Då man ska sterilisera solida material används en autoklav med vattenånga som har hög temperatur och högt tryck.
- Ihåliga föremål – Då ihåliga föremål ska steriliseras kan man inte använda för högt tryck, eftersom föremålet då kan implodera och förstöras. Istället används väldigt snabba cykler av vakuum och övertryck. Vattenånga pumpas in väldigt snabbt i pulser, för att sedan snabbt sugas ut igen och ersättas av vakuum. Dessa autoklaver delas in i klass B och klass A beroende på hur effektiva de är när det gäller att suga ut gasen igen.
- Porösa material – När porösa material ska steriliseras används något som kallas för förvakuum för att de inte ska gå sönder. Med porösa material syftar man främst på textilier.
Historian bakom autoklaven
Autoklaven uppfanns år 1879 av en fransk mikrobiolog och bakteriolog vid namn Charles Chamberland. Dock är det värt att nämna att föregångaren till autoklaven, den så kallade “Papins gryta”, uppfanns redan år 1679 av den franske fysikern Denis Papin. Den var också en typ av tryckkokare, som dock främst var avsedd för andra ändamål. Papins gryta var till för att tryckkoka skelettben från djur, i syfte att extrahera fetterna från dessa ben. Principerna och metoderna för att sterilisera verktyg och annat med hjälp av autoklaver har inte ändrats mycket sedan 1800-talet då autoklaven uppfanns. Framsteg har främst varit relaterade till automatisering och ökad säkerhet i steriliseringsprocessen.